Det här får mig att gråta.
Jag börjar lätt gråta när jag tänker tillbaka hur endel saker har förändrats eller när jag tänker på att jag i framtiden kommer förlora endel jag älskar på vägen. På så sätt har jag nog intalat mig själv att leva i nuet, och det föröker jag göra. Jag gråter aldrig när jag slår mig, kan hända. Jag gråter när saker känns jobbigt och jag känner mig svag.


Mina rädslor.
Min största rädsla är att förlora dom jag älskar, det har det alltid varit. Även att bli ensam kvar, eller själva känslan av ensamhet. Jag är sjukt mörk och höjdrädd. Jag kan inte gå själv i skogen hahahahah dom är faktiskt läskiga. Jag är rädd för döden. Jag är rädd för ormar&hundar. Jag är räd för när ballonger spräcks. Hmm jag är nog rädd för ganska mycket men älskar att utmana det.

Min favoritplats.
Jag har många favoritplatser. Men det absoluta är nog ändå Böda. Spenderade världens bästa sommarnätter där. Jag älskar människorna, jag älskar livet som finns där, jag älskar all frihet, jag älskar allt med den platsen. Stränderna om nätterna, slår allt. Såg mitt första stjärnfall där och önskade mig. Den slog in,, mohahha lite coolt. Nej men själva känslan, svårt att förklara. Man bara, lever livet.