Nej, sa hon. Jag älskar dig. Mer än någon annan.

Hur fan tror att det hjälper, skrek jag. Hur fan hjälper det? Du gör det bara värre.

Hur fan kan jag göra det värre? skrek hon tillbaka. Ska jag säga att allt var en stor bluff?

Ja säg det, skrek jag.

Varför då?

För att det känns bättre, svarade jag.

Varför då? frågade hon.

Inte ett ord.

Tårarna brände bakom ögonlocken.

Trasig.

Uppriven inifrån.

Jag såg på henne.

Där stod hon

samma ögon

men ändå inte.

För att det känns bättre att veta att jag aldrig hade dig

...än att jag hade dig och förlorade dig, viskade jag.

Men så var det inte, sa hon och tårarna rann ner för hennes kinder.

Jag älskade dig.

mer än någon annan.