Ojojoj, det är mycket man hittar när man flyttar. Hittade en gammal tidning i en låda, fattade inte varför jag sparat den. Men så kollade jag igenom så hittade jag den här artiklen. Det är ju så att mammi är från Sri Lanka och var ett av de drabbade länderna från tsunamin.

Kommer inte ihåg så mycket. Mammas bästa vän ringde tidigt på morgonen och berättade. Vi följde det mesta på radio, tv och tidning. Ringde runt till mina släkningar som bor där borta. Dock kom vi inte fram. Jag kommer ihåg hur oron bara växte. Jag var inte så gammal så kunde inte riktigt förstå vad som hänt. Men ofta kom lärare fram i skolan och frågade hur jag mådde, att det är okej att gråta och att dom stöttade mig.

Inte föränn långt efter så insåg jag hur illa det egentligen kunde gått för min släkt där nere. Att allt kunde vara förlorat på en sekund. Vi klarade oss ganska bra om man gemför med hur det gick för många andra. Min moster förlorade alla sina saker och sitt hem. Och mammas kusins hotell som han ägde blev förstört det med.

Alltid kommer känslan att, tänk om detta är sista gången jag träffar dom finnas kvar.